Köpcentret är stort och tämligen svårnavigerat för en nybörjare. Väl framme visade det sig att den butiken jag sökte kursade för flera år sedan.
Då närmade sig min ringa person en präktigt bedagad och av oklar substans påverkad dam.
-"Har du tvååå kroner?"Och det kunde hon ju ha rätt i. Vad hade jag att tacka henne för?
-"Tyvärr, det har jag faktiskt inte. Tack (?) ändå." sa jag, varpå hon betraktade mig uppifrån och ner och slog högljutt fast på stadig göteborgska:
-"Idiot!"
Nu ska det bli spännande att se var jag parkerade bilen.
6 kommentarer:
Bättre det än att du frågade om hon tog visakort...
jag har hört att urmakaren i kronhusbodarna ska vara jättebra. speciellt på (ur)gamla klockor
Ja, han är urduktig. Han är duktig på att ta betalt också men han ska ju också leva. Han har en skrift under disken om min farmors far, som var urmakare.
Lovely! Och Livet just nu :))))
LJN: haha, ja det var ju hyfsat av mig...
litet hus: Tackar! Jag har pratat med honom och nu till jul vill tydligen alla verkligen veta vad klockan är så han har tyvärr fullt upp...
Fru D: "Urduktig." Så enkelt, göttebosskt och fint. :-) Jag ska be att få läsa den skriften om jag kommer till honom!
Godiva : :-*
Jag skulle säga att hon fortar sig, klockan. Vilket väl är samma ord, då.
(Och så säger jag gärna "hon" om klöcka. Och "klöcka" om klockan. Med tjockt l. Måste vara något från mitt bonniga arv. Västgötska?)
Skicka en kommentar