tisdag 20 september 2011

Avbön, tack- och brännoffer

FÖRLÅT AKADEMIEN! Hur KUNDE jag någonsin tvivla?!
Tack Karin, i kommentarsspåret till förra inlägget, för denna upplysande länk! SANNINGEN - direkt från vår svenska litteraturkulturs aorta Peter Englund.

Gud så skönt att man tryggt kan återgå till att vara en ohejdad beundrare av Akademien, underdånig, rättrogen, så grammatiskt korrekt man bara klarar av tills man spyr på sig själv och skriver ned alldeles för långa meningar precis som tankarna flyger i hjärnan. Eller slänger in, bara för att man vill vara lite crazy, olika utrikiska uttryck - för att inte tala om alldeles onödiga bisatser i dessa alldeles för långa meningar eller, för att vara ännu mer krejsy stavar kåmplätt bort i tok. Eller struntar helt i subjekt och predikat eller - FÖR TUSAN - alla regler om versaler och gemener. Ska jag fortsätta, eller har ni fattat skämtet?

Jag vill härmed hedra Akademin med ett musikstycke.
Tack och förlåt.

1 kommentar:

Karin sa...

Jamen ... varsågod, då. Du är alla gånger förlåten efter det här inlägget.