Trodde vi på det själva?

"Vi tar det lugnt med odlingen i år, älskling va?"
"Jaa. Inget kan ändå stå med extraljus i källarn eftersom hantverkarna är där och så många rutor som pajade på växthuset i vintras så går det inte att använda. Det blir ett mellanår i trädgården."

Detta blev vad man brukar kalla en sanning med modifikation:


Ruccola, purpursolros, fyra sorters sallad, liten blåklocka, smällglim, orientalisk vallmo, judekörs/japansk lykta, svart stockros, sv/vit heddewignejlika och något som jag fått av SmålandsAmazonen som jag tror kan vara tovsippa. Farmor agapantus ville också vara med på bild.


Ovan ser vi innanmätet i ongarnas Lego-julkalendrar (som genast blev lite billigare) och fyllda med såjord och sand eller vermiculit. Där hoppas jag att det kommer upp följande ljuvligheter: Blå bergsvallmo, fjädernejlikrot, koreansk anisisop, blodtopp, trädgårdsnejlika, vitpytta och lassvis med blomsterbönor.

Det är liiite sent att förså nu, men det sket vi i. Går det så går det. Sedan har jag ett lass frön som jag inte knusslar med, de får vackert ta sig upp från friland om några veckor, det hjälps inte. Fast tomater blir det inga. Från frön i alla fall...

I drömmarna prunkar allt. I verkligheten tror jag inte det kommer upp något alls, så en realistisk tanke är väl att det landar någonstans däremellan.
Den blåa bergsvallmon längtar jag mest efter. Jag har hört att den ska vara lite kinkig men jag ska gulla såå med den och hoppas innerligt att den ska trivas i halvskuggan bredvid syrenhortensian under äppelträdet.