Jag tror det är årstiden, för min del. Tiden som inte räcker, det är så mycket jag vill göra innan jag börjar jobba igen på måndag. Mycket utomhus, mycket ongar, mycket hus, mycket trädgård.
Samtidigt som jag inte fixar att lägga upp allt jag/vi gör just nu. Det är saft och sylt och bröd och grymma bad i åns virvlar; nymålat otroligt fint och fuckingjävlaskitidylliskt hus, med skafferi man kan gå in i, ljuvlig liten trappa ner i källaren, där det nu finns varsin arbetsplats till mig och Filmstjärnan.
Men det här är ingen inredningsblogg där allt är lagom patinerat med ängsblommor i ett sprucket krus och nybakat bröd i en korg med en burk sylt bredvid. Det finns det andra som gör så mycket bättre. Och sämre, hähä.
Emellertid kan jag nog inte låta bli ett samlingsinlägg med sommarens blommor lite senare. Eller ta kort på skafferiet. För ett dylikt har jag drömt sedan barnsben. Och kanske en bild på huset. För ni förstår, när jag möter nya människor visar jag inte kort på mina barn, jag visar kort på mitt hus.
Längtar litelite till rusk och vardag, som alltid vid den här tiden på året. Att folk börjar skärpa till sig och är på sina jobb när man vill ha tag på dom. (Så att man inte, om spisen pajar för sjunde gången, får klara sig med nödkokplattan i fem veckor mitt i sommaren. Men nu är den nya spisen på plats och jag älskar den.)
Tycker ändå det vore synd om den självdog, bloggen. Så det här får väl betraktas som lite konstgjord andning. Det ger sig. Bara hösten kommer.
Kärlek, vänner!
6 kommentarer:
I höst har vi bloggskördefest! Ok!? Jag ser fram emot det :)
Min blogg har haltat sig fram i flera månader nu. Inspirationen bara dog. Tror jag. Eller lusten att skriva. Slutade till och med formulera blogginlägg i huvudet som jag aldrig skrev – då är det illa!
Nu börjar det kännas som om det släppt igen. Fast man vet aldrig – jag är på väg in i en både spännande och aktivitetsfullproppad månad nu, så hjärnan kanske får kortslutning?
För övrigt läser jag gärna om och ser bilder av skafferier. Så att jag kan sitta och färgskifta mellan ljusgrönt och mörkaste skogsgrönt här framför datorn.
Mrs Li: Hell yeah.
Malinka: Mm. Jag tänker att del väl går i vågor som allt annat. Plötsligt är det tråkigt ett tag och sedan blir det kul igen. typ:)
Men måste man redogöra för allt man företar sig? (Det beror såklart på vad man anser sig ha för syfte med sin blogg och sitt bloggande, men vad gäller läsekretsen tror jag faktiskt inte att du behöver känna några som helst prestationskrav. Vi är så glada över det du pytsar ut, vad det än är. :-)
Så fort en frivilligsyssla känns som ett måste ska man försöka backa från den, anser jag.)
Nej, såklart inte. Det håller jag verkligen med om.
Bloggskördefest? Det låter både lockande och läskigt...: -)
Skicka en kommentar