måndag 9 februari 2009

Huskorset gör det i rosa sidenduchess

(...har premiär, alltså. På lördag, kl 14.00.)

Äntligen får jag se ut som jag känner mig längst innerst inne!


Och så en föreställningsbild, för helhetens skull:

http://www.teater-vnorr.se/kalendarium/2009v/fallna/pix/TVN_12975_170.jpg
(fotograf Lia Jacobi)

Läsa mer om föreställningen? Rentav ta er ongar i hampan och komma och kolla?
Klicka här och sedan vidare på länkarna om Fallna från Månen.

17 kommentarer:

Anonym sa...

Äntligen!!! Sötnos!

Anonym sa...

Å herregud. Å herre. Gud.

Anonym sa...

Förresten, på föreställningsbilden skulle du kunna vara Ia Langhammers syrra. I rosa. Duchess. Jag måste säga det igen. Heeeeerregud. Det är en helt galen flickdröm come true.

Anonym sa...

Kul!

moder solo sa...

he he...ja, vad säger man??...rosa....och så spark så klart..

Hemliga damen sa...

O du ljuvliga rosa dröm! Glansig dessutom. Lycka till...

Mrs Li sa...

Å vad vackert! Nu blir jag inspirerad ;)

Godiva sa...

Ja, allting är redan sagt.

Förutom... jag hoppas att du har en ond karaktär i den där rosa stassen och äter upp barnen (tillfälligt förstås) så att de lär sig att inte allt är prinsesstårta som glimmar!

Anonym sa...

Ljufvligt!
Hade du haft döttrar så hade de varit SALIGA (kanske pojkarna r det också, förstås)! Mina tycker att jag klär mig så tråkigt...

Anonym sa...

Lysande, fullständigt enastående.

Anonym sa...

Du ser ut som en tårtdröm Tove!

Anonym sa...

Jag minns en promenad i min älskade skog på sydkusten. Det var oktober och ingen turist i sikte. Ingen annan heller, för den delen.
Någon drog mig i håret, jag vände mig hastigt om och - ingen där.
Tio meter framför mig såg jag en figur som svärmade runt murgrönans blommande klasar. Ett otroligt vackert väsen - inte riktigt av denna värld - som jag inte kunde identifiera. Tills nu.
Det var du.
Jag tror på dig, Husväsensagokors.

Huskorset sa...

*vinkar baklänges som Elisabeth II till er alla*

Suz: Ia Langhammer har jag hört förut, äran är helt och hållet min.

Godvia: Du kan vara lugn, mamman i pjäsen är ganska dum i huvudet.

Kung Blåtand: Söta fina du, vilken fin och ovanlig komplimang. (Hmm...skog på sydkusten...var det en ledtråd månne? Heter din mor Marianne?)

Anonym sa...

Det kan vara Marianne eller Annemarie, du kan klura.
Härligt att se att puppan blev en vacker fjäril.
Även om surpuppan också har sin plats i våra liv. Hur skulle det vara annars.

Huskorset sa...

Ok, KB! :-) Jag klurar i tysthet och frågar inte mer.

Anonym sa...

Mina barn har nu sett bilden. De blev vederbörligen imponerade!

Snokis sa...

Ääääääääaaaaaaaaaahhhh! Jorå, galet rosa. Jag antar att man ska älska det och du är så klart förtjusande förstås. Puh!