På Övre Fogelbergsgatan i Göteborg ligger några tolvvåningsfunkiskåkar. Första gången jag såg dem tyckte jag de var grymt fula, men they grew on me och jag började gilla dem mer och mer. Jag fick höra av jag-minns-inte-vem att de dessutom var väldigt fina inuti.
Ikväll var jag på besök i en av lägenheterna och jag fick se att det var sant. I just det huset (som var det första av husen som uppfördes) valde arkitekten Nils Einar Eriksson specifikt ut detaljerna i inredningen. Detta blev givetvis alldeles för dyrt upptäckte man och därför finns följande fantasmer (bl.a.) inte i resten av husen: Ovanligt vackert ådrad parkett, utvald planka för planka, i nästan hela lägenheten; en otrolig fönstervägg - med rutflätad rotting mellan dubbla glas - som delar av hallen från vardagsrummet där en inbjudande öppen spis garanterar hemtrevnad. Jag låter som en extraknäckande Ernst Brunner, jag vet, men det var en upplevelse. Förmodligen spelade detta konstverk (ca 2x4 m) som välkomnade nere i porten en viss roll i min förundran:
Texten under lyder:
"Människorna bygger med stenar och de se ej att var och en av deras gester när de lägger stenen i bruket åtföljes av en gestskugga som lägger en stenskugga i en murbruksskugga och det är skuggbygget som betyder något" säger Jean Giono. -"Det ligger en djup sanning i dessa ord. Våra tankar, känslor, minnen och förhoppningar besjäla tingen omkring oss. Människan känner vänlighet utströmma från de träd och buskar och blommor, från de stolar och bord som hon älskar. Tillvaron har mer än tre dimensioner."Om man inte känner till vem Torgny Segerstedt var, kan man läsa lite här. Eller bara bli påmind om att hans Göteborgs Handels och Sjöfartstidning stod ganska ensam som kritisk till Hitler och hans bravader på den tid det begav sig.
Torgny Segerstedt 20/12 1944.
Torgny var grym.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar