fredag 30 maj 2008

Just nu, Aschebergsgatan



Apropå Norén och att jag inte kan mobilblogga utan att ta en bild: Det slog mig just att jag inte är rädd för döden. I alla fall alldeles för lite, för det får väl närmast räknas som tjänstefel i min bransch att inte vara det.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Min Systersjäl och jag diskuterade att det är många fler män än kvinnor som är rädda för att dö, i alla fall av dem vi känner. Vår helt ovetenskapliga slutsats kring det är att det har med barnafödandet att göra. Att det är så nära döden man kan komma, samtidigt som det är ett koncentrat av liv. Att kunna ge liv kanske gör döden mindra otäck. Låter pretto, men så funderade vi.

Jag är inte heller rädd för döden. Jag är mycket mer rädd för livet. Det är ju åtminstone saker jag känner till jag oroar mig för.

Erik Ahrnbom sa...

Jag är skiträdd för både döden och livet.
Men så är jag ju man också, med oförmåga att ge liv och med stor avsky för våld.

loathing sa...

vad jobbar du med? hur fan mobilbloggar man?

Huskorset sa...

Skådespelare.
Atahari har förtjänstfullt gjort en mycket åskådlig beskrivning som avnjutes här.

Huskorset sa...

Hmmm. Jag trodde jag hade lärt mig länka...provar igen:

Atahari har förtjänstfullt gjort en mycket åskådlig beskrivning som avnjutes här.

Huskorset sa...

Erika var visst på sitt speciella humör häromdagen...